Man slutar aldrig att förvånas av alla dessa goda människor med stora hjärtan. Dom som tänker mer på andra än sig själv och som gör sitt yttersta för att göra andra glada. Dom är sällsynta men visst finns dom, i vardagen,  i speciella tillställningar och även i den närmsta bekantskapskretsen. Dom ser sig själva som vilken som helst men enligt andra är dom någon att se upp till, inspireras av och älska. Dom är goda rätt igenom, sånna som inte skulle göra en fluga förnäm.  Vissa kallar dom änglar..
Tyvärr är det dessa helyllepersoner som vi oftast sårar. Det är dem vi sviker och lämnar ryggen åt. Det är dem vi gör mest illa, det är dom som kan ta mest illa vid sig. Varför lyckas vi? Vi älskar ju dom och att vi fått chansen att lära känna dom.

Puss, Em