Man får ut väldigt mycket av att gå ut och gå med sin bästaste kompis som man kan prata om allt mellan himmel och jord med. Det är inget annat som stör utan det är bara att babbla på, eller ja om man räknar bort de gånger då det blåste för mycket för att vi över huvudtaget skulle höra varandra eller de gånger vi sprang och ingen orkade säga något, men det gör inget. Det blir ingen pinsam tystnad och det blir inga suckar över att man tar upp en sak en extra gång till. Det är helt enkelt att bara vara sig själv...  

Puss, Em