Tålamod, är det något som alla har? Är det något man föds med eller måste man lära sig? I kväll har jag konstaterat för mig själv att mitt tålamod inte alls är det bästa, vare sig det gäller försenad kollektivtrafik, sega butiksbiträden, sena internetbeställningar och massa andra saker. Jag skulle så gärna vilja kunna ta allt med ro, kunna vänta in, bara vara och ha roligt. Roligt har jag i och för sig, men konsten att vara tålmodig saknar jag. Tänk er en  fiskare som sitter och metar. Själv skulle jag aldrig kunna vara den mannen. Jag metade med min pappa som liten ibland, men ända gången jag kommer ihåg riktigt det var när jag fick dra upp en hel massa abborrar på en gång och då behövdes inget tålamod, fisken nappade ju på en gång. Det var roligt att meta den gången och det kanske är just därför jag lagt det på minnet och inte kommer ihåg några specifika detaljer från de andra gångerna. Va är det för mening med att sitta och vänta... och vänta.... och vänta.... och det kanske inte ens kommer någon firre. Där har vi det! Jag tror att jag är så rädd för att bli besviken att jag inte står ut med själva tanken att jag har suttit och väntat en hel dag på att firren ska nappa och sen gör den inte det. Men det kanske är det som är tjusningen i det också, att man inte kan vara helt säker på vad man får...  

"Tålamod är fiskaren bästa vän" - Lotta på bråkmakargatans pappa

Puss, Em