Framme i Åre fick vi vänta någon timme på att receptionen skulle öppna och sen var det dags att ge sig iväg till skishoppen och hyra utrustning. Med allt fixat följde vi, ett glatt gäng med icke-åkare, med Axel som skulle vara våran skidlärare för dagen. 

Vi tog bussen iväg till Duved och första barnbacken. Min höjdskräck infann sig på än gång när vi klev av bussen då vi skulle gå upp för en hög och ranglig metalltrapp. Jag försökte att ignorera tanken att jag skulle upp högt i en backe just då, men det var inte lika farligt när jag väl kom tid. Det var snarare riktigt roligt. 

Till en början kan jag tänka mig att jag såg ut som bambi på hal is med skidorna. Jag hade ingen kontroll på mig själv över huvud tagen men efter ett litet tag och några kullerbyttor i snön så blev det bättre och bättre. 

Den eftermiddagen var vi, tre tjejer, alldeles för våghalsiga för vårt eget bästa. Vi bestämde oss för att testa på en utmaning och begav oss upp i en röd/blå backe( Grön: Väldigt lätt, Blå: Lätt, Röd: Medel, Svart: Svår ). Det var nog det värsta jag gjort på länge. Visst det var en väldigt fin utsikt men hur tusan skulle vi ta oss ner?! Hela backen var täckt med is så ploga var ett alternativ som inte funkade så bra. 
Efter ett bra tag tog vi oss i alla fall ner helbehållna och jag kände att lättnaden och stoltheten krypa in. Jag hade verkligen tagit mig ner för backen! 

Puss, puss