Har stått i mitt vardagsrum och dansat ett tag nu. Guuud vad jag längtar efter en stor, luftig danssal. Jag skulle vilja ta klasser och dansa ut riktigt. Mitt vardagsrum har ju nte så mycket utrymme så det finns en risk att slå ner saker där. Till våren MÅSTE jag hoppa på någon danskurs så att jag får leva mitt (gamla) liv igen, för en liten stund åtminstone.
Ibland när jag tänker på det känns det så konstigt. Dansen har alltid varit en del av mig, en del av Emelie. Nu har jag inte tagit någon klass på snart ett halvår och ibland har jag verkligen saknat det, jag har försökt dansa här hemma eller titta på någor av mina dvd-inspelningar från föreställningar som jag deltagit i. Men oftast har jag inte tänkt på det så mycket och det är det som känns så konstigt. Jag tycker att jag borde sakna det mer. För ett år sedan kunde jag ju inte ens tänka mig ett liv utan dansen.

Lite lyckliga minnen från mitt tidigare liv, då Em och dans var ett.